Nämen! Helt plötsligt händer det

Ja, en dag bara sådär så får man (dvs jag) för sig att uppdatera bloggen som man inte ägnat en tanke åt på en sisådär tre år. Ge och ta något år.

Läser gör jag inte så mycket längre. Tidigare kunde jag läsa uppemot 60 böcker på ett år, nu för tiden blir det närmare tio stycken. Det var som att när jag slutade plugga och började jobba istället så behövde jag inte längre hitta på ursäkter (som att läsa fiction istället för kurslitteratur) och då slutade jag nästan läsa helt. Fast nu i år, utan att säga för mycket, har jag faktiskt bättrat mig något.

Fick en idé om att försöka skriva något här då och då, inte av någon särskild anledning. Vet faktiskt inte varför men det kan väl vara trevligt.

Så, på återseende!

Eller????

Divergentfilmen!

Jag var en hel månad sen med att hitta den här trailern men jag gillar den verkligen. Four ser mycket äldre ut än 18 år men det är nog inget som kommer störa mig. Gillar också att Kate Winslet är med, det visste jag inte. Hon känns väldigt classy med vilka filmer hon är med i och det tar jag som ett bra tecken, att manus och så är ok alltså.

Hoppas verkligen att Divergent blir bättre än City of Bones som mest bara var en enda röra, och det kommer från en som verkligen gillade de tre första böckerna i The Mortal Instruments.

Heist Society

Heist-SOCIETY-finalFörfattare: Ally Carter
Titel: Heist Society
Utgiven: 2010
Sidantal: 331

When Katarina Bishop was three, her parents took her to the Louvre…to case it. For her seventh birthday, Katarina and her uncle travelled to Austria.. to steal the crown jewels. When Kat turned fifteen, she conned her way into the besst boarding school in the country, determined to leave the family buisness behind. But now her dad’s life is on the line, and Kat must go back to the world she tried so hard to espace…

Jag gillade det här – en lättsam och lättläst ungdomsdeckare som var spännande ända in i slutet. Karaktärerna och miljöerna (handlingen utspelar sig runtom i Europa och i USA) var lätta att se framför sig och jag blev inte förvånad nu när jag såg att de faktiskt ska göra en film av boken. Själva historien är väldigt typisk för en spionfilm och det var faktiskt udda att för ovanlighetens skull läsa om spioner i en bok.

Huvudpersonen Kat funkade helt okej och likaså de andra karaktärerna, även om de var typiskt stereotypiska: den snygga men dryga tjejen, den snygga och charmiga killen, den inte lika snygga huvudpersonen, de ”busiga” tvillingarna och datanörden.

Det var bara två saker som jag verkligen störde mig på.

  1. Dialogerna kändes uppstyltade och flöt inte på som i vanliga konversationer. Jag brukar inte tänka på det i vanliga fall men det märktes så tydligt här att någon hade skrivit dem. Fast jag irriterade mig bara på det i början och efter ett tag glömde jag av det, så det var bra.
  2. Tjejerna – hur Kat och hennes kusin Gabrielle framställdes. Särskilt Gabrielle som egentligen är en stencool karaktär men det som det mest fokuserades på var hennes kropp och hennes korta kjolar som männen stirrade på i tid och otid. Likaså Kat får en makeover i slutet där hon drar på sig en kortkort klänning (vilket jag inte ens förstår varför det var relevant) och killarna som ska föreställa vara hennes vänner och jämlikar gör plötsligt en helomvändning och börjar fråga om hennes BH-storlek osv. Jag hade kunnat göra en lång utläggning om varför jag störde mig på det men det gör jag inte, men det jag ville säga var att sådana saker bara känns så onödiga att ha med. Bara för att det är kvinnliga karaktärer så måste inte automatiskt deras fylliga kroppar beskrivas.

Annars var det en väldigt underhållande läsning och jag rekommenderar den till alla som vill läsa något snabbt och kul. Ska bli spännande att se filmen sedan, tydligen kommer karaktärerna vara runt 20-årsåldern istället för i tonåren men det borde inte göra något. Det låter snarare som att det kan bli bättre tycker jag.

Kråkornas fest

kråka Författare: George R.R. Martin
Titel: Kråkornas fest
Utgiven: 2005
Sidantal: 684

Det här kan såklart innehålla spoilers eftersom det är den fjärde boken i serien ”Sagan om is och eld”.

På grund av att jag hört från andra läsare att den här boken inte skulle vara lika bra som de tre första böckerna i serien så har jag gått och skjutit på läsningen av den. Det betyder att det var nästan ett år sedan jag läste den tredje boken, vilket inte är någonting egentligen om man ser till de som följt serien från början. Det tog fem år för Martin att klämma ut den här och då ska det tydligen ha varit för att förlaget pressade honom till det. Nästa bok, den femte som egentligen hör samman med den här, tog det sex år för att släppas. Så ett år ska väl vara piss i havet i jämförelse men på grund av alla karaktärer blir det rörigt att hålla reda på de ibland. Särskilt eftersom det också presenteras nya POV’s från bland annat Dornien. Ibland upplever jag att jag är lite för lat för att läsa de här böckerna då de kräver en hel del engagemang från läsaren. Är absolut inget dåligt egentligen då det bara beror på att världen som Martin här har byggt upp har blivit så omfångsrik med händelseförlopp som vi får följa till syd, väst, öst och norr.

Fast då kommer jag till den andra uppenbara bristen i den här boken; varken Daenerys, Jon eller Tyrion är med över huvudtaget förutom i korta omnämnanden. Tre av de starkaste karaktärerna. Istället ska de återkomma i nästa bok men då undrar jag förskräckt om Arya och de andra som var med i Kråkornas fest istället inte kommer vara med då? Jag hoppas verkligen det annars undrar jag vad han fyllt den boken med, som förresten är på mer än ELVAHUNDRA förbannade sidor?? Mannen är inte riktigt klok.

Nu ska jag sluta gnälla. Kråkornas fest är självklart oerhört välskriven, precis som serien i övrigt har varit. I Svärdets makt som var den föregående boken hände det flera väldigt häftiga saker som var smått chockerande och för att hålla själva serien på en bra nivå så kan jag föreställa mig att det inte gick att fylla den här med samma tempo. Den fjärde boken har ett långsammare tempo och låter istället karaktärerna fördjupa sig och ge en större förståelse för sina handlingar.

Just att få möjlighet till att läsa ur ondingarnas POV är jätteroligt tycker jag, särskilt då jag märkte hur jag till och med hade börjat sympatisera med Cersei när hon hamnade i trubbel. Jag läste ut Kråkornas fest igår men är redan sugen på att springa ner till bokaffären för att köpa Drakarnas dans, Daenerys måste helt klart vara med i den ju.

Läst i juli

Sådär, nu har årets lataste månad både kommit och gått.

Böcker jag har läst:

  • Maria Lang – Mördaren ljuger inte ensam
  • Leah Rae Miller – The Summer I Became a Nerd
  • Grant Morrison – Absolute All-Star Superman
  • Astrid Lindgren – Mio, min Mio
  • Joyce Carol Oates – Foxfire, En tjejligas bekännelser
  • Orson Scott Card – Ender’s Game
  • George R.R. Martin – Kråkornas fest

Antal: 7 st

Antal sidor: 2396, alltså 77 sidor per dag. Samma som i juni.

Svenska/engelska: 4/3

Kvinnlig/manlig författare: 4/3

Bästa läsningen bjöd Grant Morrison på i sitt Superman-seriealbum. Det är nog det bästa seriealbumet som jag läst hitintills.

Kråkornas fest höll som förväntat inte måttet med sina föregångare. Alla böckerna var egentligen riktigt bra, jag hade inte kunnat be om bättre sommarläsning.

Sammanfattning av juniläsningen

Oj, vad härligt med sommar! Inte för att jag spenderar all min tid till att läsa direkt men bara känslan av att kunna ha tid till läsningen är underbar.

Lästa böcker:

  • Harper Lee – Dödssynden
  • Tanja Suhinina – Phonephucker
  • Veronica Roth – Insurgent
  • Caitlin Moran – Konsten att vara kvinna
  • Gillian Flynn – Gone Girl
  • Melina Marchetta – Saving Francesca
  • Truman Capote – Frukost på Tiffanys

Antal: 7 st

Sidantal: 2 318

Svensk/engelsk: 4/3

Kvinnlig/manlig författare: 6/1

Bästa bok: Lite udda att jag läste två gamla klassiker på en månad, det är inte likt mig. Frukost på Tiffanys var favoriten och lyckades vara överraskande humoristisk och modern. Fast den bästa boken var egentligen Gone Girl där Gillian Flynn hade snört ihop en briljant plot. Dödssynden var också väldigt bra och Insurgent lyckades hålla måttet som uppföljare till Divergent.

Jag ska verkligen försöka skriva fler recensioner för jag märker att jag vill gärna prata mer om böckerna nu när jag nämner de här. Det är ett bra sätt att reflektera över dem lite extra.

 

Hypande av The Wire

Förutom att läsa så ser jag även många tv-serier och nu när jag precis har kollat på alla avsnitt i The Wire så bara måste jag prata om detta. The Wire är en av de absolut bästa tv-serier jag har sett och det finns många anledningar till det och jag ska försöka få med så många som jag bara kan utan att spoila så mycket.

The Wire består av fem säsonger som utgörs av 10-12 avsnitt var, vilket är alldeles lagom. Bra tv-serier som inte vill mjölkas ut på all kreativitet bör inte vara längre än absolut sju säsonger enligt min erfarenhet, fast fem känns som det optimala. Serien utspelar sig i Baltimore och kretsar kring polisens arbete för att få stopp på den tunga narkotikahandeln som pågår där. I den andra säsongen förflyttar serien sig helt plötsligt ut till hamnen vilket blev lite konstigt och tja… tråkigt. Så det var väl den sämsta säsongen tyvärr men den tredje som kom efter tyckte jag däremot var bäst, så det vägde upp.

The-Wire-Kima-GreggsDe mångbottnade karaktärerna är seriens största styrka enligt mig. Vissa tyckte jag mindre om, vissa mer, men om sanningen ska fram så var det svårt att låta bli att inte charmas av de flesta av karaktärerna, oavsett om de egentligen var ”onda” eller ”goda”. Just ont och gott anspelas det mycket på då framförallt de goda (poliserna då kan man tycka) ofta passerade över gränsen till att inte längre vara särskilt goda.

Wire-omar-the-gameFörutom de välskrivna karaktärerna så är manuset oerhört genomtänkt och ibland är historien så pass komplex att det kan vara svårt att hänga med i handlingen. För att inte nämna citaten som ibland var äckligt klockrena.

the-target-05-1024”What the fuck did I do!?”

McNulty (även känd som McNutty) är huvudpersonen även om det inte märks så mycket ett tag in i serien och i en säsong är han knappt med överhuvudtaget konstigt nog. En s.k. cool cat i form av en klassisk irländsk polis med attityd-, relations- och alkoholproblem. Låter inte alls originellt kanske och nej, det är han inte heller men det är omöjligt att inte sympatisera och tycka om honom. Beter sig ungefär som en stor bebis.

the-wire-season-1-tv-show-imageDet häftiga med serien är att inte bara polisen karaktäriseras utan att även knarklangarnas, drogmissbrukarnas och till och med borgmästarens tillvaro visas. Den sistnämnde är det väldigt mycket fokus på i de senare säsongerna vilket ger ytterligare en nyans till serien, man får verkligen följa hela kedjan.

a-new-day-02-1024Insåg precis att Carcetti (han i mitten) spelar Lillfinger i Game of Thrones…

Jag vet inte riktigt vad jag ska kunna skriva för att få fram hur bra det här verkligen är men om man vill se en polisserie som inte alls är som en typisk polisserie/film och ger en intressant skildring av narkotika bör man se den här. Om du inte redan har sett den men planerar att göra det, oh boy, vad avundsjuk jag är på dig.

Ok, nu har jag höjt The Wire till skyarna och det behöver inte vara helt korrekt för visst är den inte perfekt i alla aspekter men den är tillräckligt nära.
tumblr_ljt6hviGNO1qiguseo1_1280

Stackars Stringer som försöker göra affärsmän av gangstrar kan få avsluta det här dravlet.

Min sommarlovsenkät

Jag följer med strömmen och fyller i enkäten som många andra redan har gjort.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
”Kråkornas fest” av George RR Martin
”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang
”Frukost på Tiffanys” av Truman Capote
”All Star Superman TP” av Grant Morrison och Frank Quitely
”The Summer I Became a Nerd” av Leah R Miller
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Det är väl Kråkornas fest. Har skjutit upp den alldeles för länge nu. Har en känsla av att den inte kommer kunna toppa Svärdets makt.
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På stranden, i parken, i sängen, vid poolen etc.
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Ovanstående.
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Kanske Maria Langs deckare, de ska bli spännande att upptäcka om inte annat. Även seriealbumet med Superman. Shit alltså!
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Något av Sarah Dessen kanske? Jag är inte så haj på sommarböcker.
7. Strand eller hängmatta?
Strand. Älskar stranden, då kan man bada också.
8. Deckare eller roman?
Konstig fråga men jag svarar roman.
9. Favoritgenre?
Mysterie/YA/deckare/fantasymix.

Sommarlovsbeställning

Det märks på rubriken att jag gillar att sätta ihop ord. Typisk svensk.

?????????????????????????????Jag tycker helt ärligt att jag är duktig på att inte köpa på mig för många böcker, men nu när det är sommar och lov och man slitit i ett helt år utan rast så har man väl ändå den ultimata ursäkten till att unna sig lite extra tycker jag. Har alltså beställt hem lite både från Amazon och Bokus. Tyvärr dröjer det nog ett bra tag innan paketet från Amazon dyker upp i brevlådan.

Känner att jag fick ihop en bra mix i beställningarna. Young adults, klassiker, chick-lit, graphic novels, sci-fi och deckare. Mums, längtar…

Majrapport

Lästa böcker:

  • Haruki Murakami – Fågeln som vrider upp världen
  • Douglas Adams – Ajöss och tack för fisken
  •  Michael Mucci – Dracula (graphic)
  • Cassandra Clare – Clockwork Prince

Antal: 4 st

Sidantal: 1 538

Svensk/engelsk: 2/2

Kvinnlig/manlig författare: 1/3

The-Wind-Up-Bird-Chronicle

Bästa bok: Fågeln som vrider upp världen. Borde väl egentligen skrivit en recension på den när jag hade den färskt i minnet. Kände inte wow men den var ändå mäktig och inte bara dömande av storleken, utan också innehållet. Uppbyggd som de andra romanerna av Murakami jag läst. Gubbar som lufsar omkring och låter sig hända som någon på Bokhora skrev. Alla kan såklart inte gilla och ur ett genusperspektiv är de långt från ultimata men jag accepterar och gillar de ändå.

Övrigt: Blev inte särskilt många böcker men två var rätt så rejäla rent sidomässigt. Besviken på Dracula vars manus var rent åt skogen och jag gillade inte teckningarna heller men det var lite av en chansning när jag köpte den. Får försöka läsa riktiga boken någon gång så jag får hela historien.

Clockwork Prince var ok men inget särskilt.

Douglas Adams är alltid Douglas Adams. Har bara en bok kvar nu bortsett från Eoin Colfers fortättning på Liftarserien.

Omläsning en gång till

Funderade vidare på det här med omläsning efter jerkan i förra inlägget. Det är något som jag  tänker om och om igen, att ”jag ska göra det”. Läsa om alltså. Förutom de tre serierna jag nämnde då, så är det andra böcker jag vill ägna omläsning åt som jag antingen tyckt om och älskat väldigt mycket eller som jag halvgillat men tänkt att jag skulle förstå de mer om jag läste om dem. Plus att jag skulle vara (lite) äldre vid omläsningen vilket betyder att jag automatiskt blir visare… eller?? Konstigt man tänker ibland.

Men sådana böcker som jag alltid tänker ”åh den där vill jag läsa om” när jag ser de i bokhyllan är:

  • Mortal Instruments 1 – 3
  • Hungerspelstrilogin
  • Jellicoe Road
  • American Gods
  • Engelsforsböckerna (helst innan Nyckeln släpps)

Men när ska man göra det när det finns så mycket annat att läsa? Nästan så jag önskar att de kunde sluta släppa nya spännande böcker vareviga vecka. Går inte ju.

Jerka

Om jag brukar läsa om böcker?

Det är bokbloggsjerka-frågan den här veckan. Om jag hade fått den frågan för några år sedan hade svaret varit JAAA! Typ varje vecka. Nu blir mitt svar njae… Händer någon gång ibland men oftast inte. Däremot är jag väldigt sugen på att läsa om vissa böcker, särskilt serier såsom Harry Potter (ca 6 år sedan sist), Sagan om ringen (kanske 8 år sedan sist) och Guldkompassen (vet inte hur länge det var sedan sist). Dock har jag läst igenom de där tre nämnda serierna hur många gånger som helst när jag var tonåring. Nu har jag så många böcker jag vill läsa så jag hinner bara inte, fast i sommar borde jag ha tid tycker jag.

Hej igen

Jag tror att jag nästan hade glömt bort att jag hade den här bloggen. Men hej igen på dig bloggis. Tänkte att jag kunde uppdatera med vad jag läst sedan jag skrev här senast, har i och för sig inte blivit särskilt mycket för jag har haft ganska mycket annat som stört läsningen.

Det här är vad jag läst i februari, mars och april:
Michael Crichton – The Lost World
Rachel Cohn & David Levithan – Dash & Lily’s Book of Dares (omläsning)
Audrey Niffenegger – Själens osaliga längtan
Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar, Kärleken
Cassandra Clare – Clockwork Angel
Chloe Neill – Some girls bite
John Green – The Fault in our Stars
Haruki Murakami – Sputnikälskling
Gayle Forman – Just one Day
Kristin Cashore – Graceling
Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg – Berättelser från Engelsfors
Amanda Hellberg – Tistelblomman
Catherynne M. Valente – The Girl who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making
Colleen Hoover – Slammed

The Lost World var helt solklart favoriten. Just one Day var förvånansvärt bra och jag ser fram emot Just one Year som kommer i höst någon gång.
Slammed blev jag aningens besviken på. The Fault in our Stars tyckte jag om men tyvärr inte riktigt så mycket som jag hoppades att jag skulle göra.

Här kommer en tabell som jag inte vet hur jag ska bli av med:

Halva priset

Var inne och skuffade runt med några andra i den lilla, lilla bokaffären på Triangeln igår. Books som den så kort och koncist heter. Anledningen till skuffandet var att det var halva priset på alla böcker i affären. Inte så illa. Jag lyckades i alla fall hålla mig till att endast köpa två böcker, nämligen Amanda Hellbergs Tistelblomman och Gillian Flynns senaste bok Gone Girl.
IMG_0568Dessa kommer förmodligen bli liggandes ett tag eftersom jag egentligen bara köpte de för jag vet att jag tidigare varit sugen att läsa på dem och då skrivit upp de på min att-läsa-lista. Den senaste tiden har det blivit ganska många vuxenböcker,  så nu vill jag bara läsa någon härlig YA för att variera men eftersom det var så länge sedan jag handlade böcker så har jag inga sådana olästa hemma. Frustration! Detta ledde till att jag gjorde en stor bokbeställning på Amazon igår kväll men den kommer ju inte förrän om ca två veckor. Får tills dess försöka hålla ut med Själens osaliga längtan som jag börjat på och det verkar ändå lovande än så länge tycker jag.

Dinosaurier, evolution och sånt

jurassic parkFörfattare: Michael Crichton
Titel: The Lost World (Jurassic Park #2)
Utgiven: 1995
Sidantal: 430

It is now six years since the secret disaster at Jurassic Park, six years since that extraordinary dream of science and imagination came to a crashing end — the dinosaurs destroyed, the park dismantled, the island indefinitely closed to the public.

There are rumors that something has survived.

 

 

Den här boken var verkligen precis vad jag behövde. Massa action, kick-ass kvinnliga rollfigurer (inte alls som i filmen) och galna dinosaurier. Ja, de är verkligen galna. Inte nog med att de är hungriga utan de ska ju verkligen jaga efter människorna också när de försöker komma undan.

Men vi tar det från början. Ian Malcolm (ingen kan väl glömma matematikern som predikade om kaosteorin i första boken/filmen?) tror att han sett det sista av dinosaurierna ända tills den uppstudsiga forskaren Richard Levine påstår att det finns märkliga djur som rör sig i Costa Ricas djungel.

Jag älskar karaktärerna i den här boken, Alan Grant som var huvudrollsinnehavaren i Jurassic Park blir bara omnämnd i förbifarten och istället är det Ian Malcolm som axlar rollen och han gör det grandiost. Egentligen känner jag inte igen hans rollkaraktär från förra boken, han har en helt annorlunda roll nu men det är mest bara uppskattande. Även Levine är en uppfriskande karaktär men framförallt Sarah Harding är helt fantastisk.

Storyn som Crichton gjort är så himla bra och språket är samtidigt lätt att läsa. Det som jag tycker är lite av bokens svaghet blir någonstans också dess styrka eftersom det ger mer substans till innehållet. Återkommande är långa utläggningar om evolutionen och olika teorier om varför dinosaurierna blev utrotade från början. För det mesta är det dock intressant och faktiskt tankeväckande. Det märks att han researchat inför skrivandet.

Det fanns också några övergripande frågor, som varför det fanns så många rovdjur men så få gräsätare på ön och hur det då kunde gå runt. Tyvärr gavs det bara något halvdant svar på det och det blev jag besviken på, men det var nog det enda.

Bra är också att det inte bara är dinosarna som är de onda, för det finns några andra människor som också axlar på sig den rollen och det gör det hela ännu lite mer spännande. Särskilt då Sarah Harding får göra en sån sjukt grym grej för att rädda livet på sig själv och jag höll på att smälla av när jag läste det, men vad det var skriver jag inte. Michael Crichton är förövrigt väldigt duktig på att skriva spännande actionscener. Kanske ska ta och testa någon annan av hans böcker också?

5/5

Januarirapport

Lästa böcker:
Gillian Flynn – Mörka platser
Sara Beischer – Jag ska egentligen inte jobba här
Neil Gaiman – M is for Magic
Max Brooks – Världskrig Z
Erin Morgenstern – Nattens cirkus

Antal: 5 st

Sidantal: 1725 s

Svensk/engelsk: 4/1

Manlig/kvinnlig författare: 2/3

Bästa bok: Mörka platser av Gillian Flynn. Är jättesugen på att läsa hennes andra böcker nu.

Sämsta bok: –

Önskar att jag hade hunnit läsa mer denna månaden men har haft ganska fullt upp i skolan så det blev lite trögt. Funderar på om jag ska göra en bokbeställning snart eftersom det var ganska länge sedan nu som jag köpte nya böcker eller om jag ska kunna hålla mig ett tag till. Känns egentligen onödigt att köpa nya böcker när jag har några här hemma som jag inte öppnat än. Helt ok början på året ändå.

Cirkus som bara har öppet på natten

nattens cirkus

Författare: Erin Morgenstern
Titel: Nattens cirkus
Utgiven: 2011
Sidantal: 421

Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.

Välkommen till Le Cirque des Rêves – en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen.

Bakom kulisserna pågår en kraftmätning mellan två unga magiker. Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att spela ett spel där de måst använda fantasin och viljans krafter för att överträffa varandra.

Det är lustigt att jag blir så förvånad varje gång jag öppnar en bok som jag inte läst baksidan på men ändå fått för mig att jag på ett ungefär vet vad den handlar om. Nattens cirkus är en ganska långsam bok. Det är långa beskrivningar om dofter av kola och känslan av magi i luften och jag älskade varenda sida av det, nästan ända fram till slutet för då började det bli lite väl långrandigt men det gjorde inte så mycket. Jag önskar att det fanns en sådan här cirkus på riktigt för det påminner mig inte alls om de cirkusar jag själv besökt. Just de gamla cirkusarna från 1800-, tidigt 1900-tal känns väldigt romantiserade om man jämför med dagens.

Jag gillar att man får följa både Celias och Marcos perspektiv och båda är härliga karaktärer även om jag inte riktigt tycker att jag får lära känna dem så mycket som jag önskat. Det känns som att något fattas utan att jag riktigt kan säga vad. Även om jag från början fattade att de skulle bli kära i varandra så kändes det lite otippad för de hann knappt prata med varandra, det var snarare bara en förstulen blick här och där (från Marcos håll då).

Handlingen i Nattens cirkus är väldigt originell och jag gillade den lite udda och härliga stämningen den bjöd på under läsningen. Dock kan jag inte riktigt tycka att den var helt fantastiskt underbar men jag gillar att den var så speciell.

4,5/5

Någon som missat att vi haft zombiekrig i hela världen?

9789174990973_large_varldskrig-z-en-muntlig-historik-over-zombiekriget_pocketFörfattare: Max Brooks
Titel: Världskrig Z
Utgiven: 2007
Sidantal: 416 s
För bara tio år sedan hade Zombiekriget varit nära att utplåna hela mänskligheten.
En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämde sig för att resa över USA och resten av världen.
Världskrig Z består av hans intervjuer med de människor han mött: smugglare och militärer som varit aktivt involverade i kampen, men också vanliga civila som en gång stått ansikte mot ansikte med den här tidens levande – eller snarare odöda – helvete.

När en bok drar in en så mycket i sin handling så man ibland glömmer vad som är verkligt och vad som man bara läst om – då måste man ge författaren lite cred. Det hände faktiskt att jag gick in på en nyhetssida och undrade varför det inte stod något om zombies, tills jag då kom på att det såklart aldrig funnits några zombies på riktigt.
Världskrig Z är uppbyggd precis så som jag tänker mig att en reportagebok ska vara. Den här reportern som vi tyvärr aldrig får reda på något om reser världen runt och intervjuar både vanliga människor men även de högsta ledarna för att höra om deras upplevelser och hur de lyckades överleva. Alltifrån australienska astronauter som var fast i rymden till hur upprensningen i Paris kloaker var får vi följa. De flesta historierna är inte så långa vilket ibland är tråkigt men ibland bra för att grejen med den här romanen är inte att skildra några egentliga personporträtt utan det är (vad jag tror) att skildra historier från hela världen om hur de olika länderna hanterar den kaotiska situationen. Och lite samhällskritik lyckas Brooks ge på vägen också.
Jag har läst recensioner där man tyckt att de olika berättarrösterna är alldeles för lika trots att personerna kommer från helt olika kulturer och det kan jag väl hålla med om till viss del, men sanningen är ju att det faktiskt är samma författare som har skrivit alla röster och då blir man begränsad. Inget som jag tyckte var så irriterande i alla fall, det kändes viktigare att han lagt ner så mycket tid på efterforskningar istället än just rösterna, jag tyckte det var spännande ändå.

Om jag ska säga två negativa saker så är det dels att det kunde bli väldigt mycket snack om vapen ibland och jag kunde nog inte brytt mig mindre. Det här med olika krigsplaner/formationer kunde vara lite spännande men när det gick ner på detaljnivå om olika vapenmodeller så förlorades mitt intresse så då skummade jag faktiskt (skäms).
En annan sak som jag tyckte var tråkigt var bristen på kvinnliga karaktärer/intervjuobjekt. Jag tror att det tog nästan 80 sidor innan den första kvinnan gjorde entré och då hade jag hunnit börja oroa mig på riktigt. När de väl kom så gjorde de det väl egentligen med besked, de flesta var tuffa och självsäkra karaktärer men jag kan inte hjälpa tycka att det kändes aningen krystat ibland. Som att han tänkt ”oj, nu ska jag nog nämna en tjej så jag inte glömmer det”, typ. Hoppas jag inte är för paranoid när jag känner så.

Helt klart läsvärd zombieroman för den som är intresserad!

4/5