Fördomar om gamla böcker

Tidigare har jag undvikit att läsa böcker som är skrivna på 1800- och tidigt 1900-tal för att jag tänkt att de bara är krångliga, tunga och svåra att förstå sig på. Antagligen kan detta bero på att jag under högstadiet blev ”tvingad” till att läsa Hemingways ‘Den gamle och havet’ när vi läste klassiker. Jag minns att han fångade en fisk som var bautagigantisk och när han till slut lyckats släpa den till hamnen så har redan andra fiskar ätit upp den. Det finns säkert jättekloka undermeningar i den boken och även i de efterföljande novellerna som var i samma bok men det var verkligen ingenting för den 14-åriga mig.

I gymnasiet skulle vi en gång läsa valfri bok i svenskan som vi sedan skulle redovisa om och då valde jag Jane Austens ‘Stolthet och fördom’, för det kändes som att det var en sådan bok som man bara var tvungen att läsa som tonårstjej för ALLA sa att den var så HIMLA bra. Jag borde skämmas över att säga det här antar jag och det gör jag nog lite också med tanke på hur hyllad just den boken är men jag tyckte att den var fruktansvärt tråkig. Efter halva gav jag upp och hoppade på ‘Den gröna milen’ av Stephen King istället, vilket förövrigt var en skitbra bok.

Alltså var min tonårsupplevelse av klassiker inte särskilt bra. Trots det läste jag ‘Flugornas herre’ för två år sedan och det må hända att det är jag som mognat en aning i mitt läsande men det var faktiskt inte så farligt. Kan eventuellt bero på att jag valde att göra det frivilligt och det inte var skolan som prackade på mig läsningen.

Poängen med allt detta dravlande är att jag nu i år har läst en deckare av både Agatha Christie och av Sir Arthur Conan Doyle (kul att han är sir) och jag har gillat det riktigt, riktigt mycket. Deras språk har inte alls varit invecklat och historierna har varit spännande och fulla av humor och berättats med glimten i ögat. Dessa två författarna har motbevisat min  tes om att litteraturen förr var jäkligt tråkig och detta är jag väldigt glad över. I höst hoppas jag på att jag ska ta mig tid till att läsa fler av deras böcker för jag tror att de kan vara perfekta till en kopp te och höstmörker.

Edit: Kom på att Sagan om ringen också skrevs för jättelänge sedan men de böckerna räknas inte för de är fantasy och då blir det automatiskt spännande.

Sherlock Holmes funkar för mig.

Annonser

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s