Kråkornas fest

kråka Författare: George R.R. Martin
Titel: Kråkornas fest
Utgiven: 2005
Sidantal: 684

Det här kan såklart innehålla spoilers eftersom det är den fjärde boken i serien ”Sagan om is och eld”.

På grund av att jag hört från andra läsare att den här boken inte skulle vara lika bra som de tre första böckerna i serien så har jag gått och skjutit på läsningen av den. Det betyder att det var nästan ett år sedan jag läste den tredje boken, vilket inte är någonting egentligen om man ser till de som följt serien från början. Det tog fem år för Martin att klämma ut den här och då ska det tydligen ha varit för att förlaget pressade honom till det. Nästa bok, den femte som egentligen hör samman med den här, tog det sex år för att släppas. Så ett år ska väl vara piss i havet i jämförelse men på grund av alla karaktärer blir det rörigt att hålla reda på de ibland. Särskilt eftersom det också presenteras nya POV’s från bland annat Dornien. Ibland upplever jag att jag är lite för lat för att läsa de här böckerna då de kräver en hel del engagemang från läsaren. Är absolut inget dåligt egentligen då det bara beror på att världen som Martin här har byggt upp har blivit så omfångsrik med händelseförlopp som vi får följa till syd, väst, öst och norr.

Fast då kommer jag till den andra uppenbara bristen i den här boken; varken Daenerys, Jon eller Tyrion är med över huvudtaget förutom i korta omnämnanden. Tre av de starkaste karaktärerna. Istället ska de återkomma i nästa bok men då undrar jag förskräckt om Arya och de andra som var med i Kråkornas fest istället inte kommer vara med då? Jag hoppas verkligen det annars undrar jag vad han fyllt den boken med, som förresten är på mer än ELVAHUNDRA förbannade sidor?? Mannen är inte riktigt klok.

Nu ska jag sluta gnälla. Kråkornas fest är självklart oerhört välskriven, precis som serien i övrigt har varit. I Svärdets makt som var den föregående boken hände det flera väldigt häftiga saker som var smått chockerande och för att hålla själva serien på en bra nivå så kan jag föreställa mig att det inte gick att fylla den här med samma tempo. Den fjärde boken har ett långsammare tempo och låter istället karaktärerna fördjupa sig och ge en större förståelse för sina handlingar.

Just att få möjlighet till att läsa ur ondingarnas POV är jätteroligt tycker jag, särskilt då jag märkte hur jag till och med hade börjat sympatisera med Cersei när hon hamnade i trubbel. Jag läste ut Kråkornas fest igår men är redan sugen på att springa ner till bokaffären för att köpa Drakarnas dans, Daenerys måste helt klart vara med i den ju.

Annonser

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s